Lite hastigt (sannolikt pga sjukdomsfall efter Get-together-partyt) fick en okänd deltagare från landsorten Östersund uppdraget att referera symposiet om fetmakirurgi på kirurgveckans andra dag.

I inledningen informerade Jan Hedenbro (Lund) om det kvalitetsregister (SOREG) som skall tas i drift våren 2006. Registret skall kontrollera och följa upp obesitaskirurgin som ju förväntas öka i omfattning enligt de flestas åsikt.

Sedan vidtog Ingmar Näslund (Örebro) som kartlagt en grupp allmänkirurger och noterat att de gärna opererade mer fetmakirurgi. De hade klart för sig evidensen av denna behandlingsmetod mot morbid fetma, men deras kunskaper om att fetmakirurgi kan bota diabetes typ2 samt hypertoni kunde vara bättre.

Som vanligt är det resurserna som begränsar oss och förslag kom om att vi skulle sålla hårdare i lap-galle-köerna samt hoppa över ljumskbråcksoperationerna på äldre, inte så mobila, gentlemän. Detta fick mothugg från publiken, som inte ville bada i stål något mer (sannolikt sedvänja i södra Sverige), utan tyckte vi skulle begära pengar från den preventiva medicinen som man tyckte saknade evidens men badade i resurser…

Så vidtog Nordiskt symposium där deltagare från våra Nordiska grannländer berättade om verksamheten i respektive land.

Norge företräddes av Jon Kristinson. Norge har 5 hälsoregioner, de hade inte hållit på så länge men tänkte sig ett center i varje region med 25-90 op./region och totalt 300 op./år. I första hand användes LGBP (laparoskopisk gastric bypass)

Finlands deltagare Jukka Sirén berättade om deras verksamhet som hitintills varit begränsad. Nu hade två sjukhus (Kuopio och Helsingfors) 3 kirurger, som vad jag förstod gjorde ingrepp enligt LGBP.

Danmark fortsatte med Peter Funch-Jensen. Tyvärr var danskan svår att förstå för en inbiten norrlänning. Fyra center skulle genomföra ca 300 op./år var det tänkt. Han berättade att ca 15-20 000 danskar egentligen uppfyllde kriterierna för fetmaoperation!